Vanja Schelin Blogg

Syrran var ute på galej och jag var barnvakt.

Jag såg huset så tydligt framför mig. Jag visste exakt hur det skulle bli.

Såhär nånting:

När min syrra kom hem dagen efter hade jag städat och diskat, skickat iväg systersonen till skolan och lämnat ett litet brev:

Hej syrran!

Det gick jättebra att vara barnvakt åt Jimmy igår. Men du vet pepparkakshuset som vi skulle göra, det står oglaserat i köket. Fram till dekoreringen gick allt ganska smidigt faktiskt. Ingen match att smälta socker och klistra ihop huset. Det blev t.o.m rakt. Men när jag hällde i florsockret med äggvitorna, (jag såg nämligen på teve att glasyren blir sådär hård och bra av äggvita) så upptäckte jag att det var en massa läskiga myror i florsockret så det fick jag slänga. Jimmy kom med den briljanta idén att låna av en granne. Bra idé! Efter att ha frågat runt ett tag så hittade vi en snäll tant som gav oss ett fullt paket. Jag vispade ihop nya äggvitor och öste i hela paketet med florsocker - vi hade ju ett helt HUS att dekorera. Det blev en väldigt stel glasyrdeg som jag snabbt insåg att jag var tvungen att spä ut. På teve hade de citron i… En APELSIN låg på diskbänken så den tog jag. Jimmy plockade stolt fram er eldrivna jos-press och visade (på ett mycket pedagogiskt vis) hur den funkade. Åå vad bra! Vi hällde i allt, apelsinjos är ju så gott. Jimmy vispar och vispar. Men, är det inte för löst nu? …Min f.d glasyrdeg såg nu ut som smällt glass! In med bunken i frysen. Under tiden drack vi upp saftglöggen som stod i kylen och åt upp alla lussebullar. Efter en halvtimme tog jag ut en lite mindre rinnig smet och började spritsa med min strut av bakpapper. Tyvärr såg det inte alls ut som i min vision och nonstopparna rann av. Efter 2 timmar har jag nu gett upp och i kylen står det en bunke som du kan blanda mer florsocker i om du vill glasera ett pepparkakshus…

/syster yster

(och glöm inte att köpa tillbaka ett paket florsocker till granntanten, hon som är lite småknubbig sådär. Du kanske vet vem hon är. Lundin tror jag hon hette.)

Uppdatering (men ej erkänt i brevet): En av favoritslevarna i plast brändes vid ett tillfälle fast i stekpannan så att den fick ett mystiskt titthål. Jag försökte byta ut sleven mot en liknande, som senare visade sig vara ett inte lika användbart salladsbestick.

This entry was posted on torsdag, november 26th, 2009 at 0:13 and is filed under Okategoriserade. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.