För ett tag sedan bestämde jag mig för att sluta säga sådant som jag egentligen inte menar eller saker som förväntas av mig. Jag har t.ex slutat att hälsa till alla möjliga och omöjliga personer när jag pratar med någon gemensam bekant. Det kan låta hårt men jag vill verkligen inte åka snålskjuts på någon annans hälsning när jag lika gärna kan ringa upp själv och fråga hur personen mår. Och jag har slutat säga “vi måste ses snart!” och sen bara låta tiden gå utan att bestämma ett datum. Nu hör jag istället av mig när jag vill och kan ses. I grund och botten handlar det här om min egen inställning till att ta ansvar för vad jag säger och hur jag vill bli uppfattad och bemött. Om jag bara häver ur mig saker i förbifarten, hur ska jag då kunna förvänta mig att folk vet var de har mig och vad jag menar?
Jag byter också ut ord som har en negativ innebörd för mig. Alla måsten har blivit vad jag vill/behöver, mina problem har blivit mina utmaningar och för att få mer kontakt med det som rör mig själv så vill jag sluta använda ordet “man” och istället säga “jag” när jag pratar om mig själv. Det är svårt att ändra ett språkmönster men intressant hur mycket det har påverkat mig att ändra några väl valda ord.
Det här har fått mig att tänka annorlunda i många lägen. Genom att tänka mer positivt så kan jag påverka situationer på ett helt annat sätt. På vägen har det dykt upp små observationer gällande hur folk i min omgivning använder sitt språk. De flesta pratar helst i “man”-form och använder ofta utfyllnadsord för att döva tystnaden mellan två personer som kanske inte känner varann så bra. Tunnelbanan är (som vanligt) ett ypperligt ställe för den här typen av konversation. Där den ena säger “ja” på inandning och den andra verkar vara i sin egen pessimistiska värld. Intressant!
Scary Vanja
Detta inlägg kunde varit skrivit av mig. Kör med samma “metod” numera.
Och märker att jag ofta sitter och lyssnar på människor i tv hur de använder ordet man/jag.
För mig har användandet av ordet jag att göra med en medvetenhet om min självkänsla att göra och även de andra saker som du nämner att liksom ta ansvar för vad jag själv förmedlar till andra, att inte bara “slänga ur” sig nåt som låter bra. Tydlighet är ett ledord.
I mitt fall utlöstes en massa processer inom mig i samband med sjukdom men även “friska” personer kan bli upplysta, har jag förstått.
Ha det gott Vanja!
Ja visst är det intressant? Jag har märkt att hela mitt synsätt har förändrats iom att jag väljer mina ord bättre. Det får mig lixom att inse hur stor del i saker jag själv har och hur stort ordets kraft är
Kan aldrig påminnas att tänka på, nog ofta!
Fick också dessa tankar (för 8 år sen) då jag blev sjuk.
Det påverkar hela ens tankar. Att ta ansvar för sina handlingar! Inga måsten utan, JAG väljer att…
En annan sak tycker jag “t-bane samtalet”är.
Nästan som ett socialt förhållningssätt…likt kroppsspråket.
Jag vet inte om du förstår vad jag försöker förmedla???
Kramisar…
Jo jag tror jag förstår vad du menar med “socialt förhållningssätt”, att småprata utan att prata liksom… Men allt kan ju sägas på så många olika sätt! Det jag syftar på är de som bara hummar om hur eländigt allt är utan att kanske fundera över vad de själva utstrålar. Jag kan väl kort säga att jag fascineras över dem som bara klagar utan att fundera över vad de själva kan göra åt saken, eller de som skyller allt på andra! Typ…
Så sant Vanja!!!
Har träffat på två olika sådana situationer idag!!
Dels en tant som spände ögonen i mig o tyckte att jag gick på fel sida på gångbanan(höll på att gå rakt över mig) och ett par som satt i väntrummet på vårdcentralen samtidigt med mig och tyckte att “det var värst vad de har byggt konstigt” om den lilla söta utbyggnade som “inte gick att använda till något vettigt”. Jag som tycker det ser så gulligt ut med just den lilla utbyggnaden!
Blir så full i skratt åt dessa neggon!
Det är nyttigt att ge akt på sig själv ibland och höra efter vad det är man själv säger. Det är obehagligt att inse hur ofta jag till exempel tänker “man”-tankar och därmed inte riktigt tar ansvar för mig och mina åsikter. Sen tror jag i och för sig att det behövs ett visst mått av meningslösheter i det dagliga talet som socialt smörjmedel men att det även här är nyttigt att lyssna till sig ibland.
Tjena tanten
Jag tycker som du, meningslösheter behövs absolut i det dagliga, annars tråkar vi ihop! Däremot reagerar jag på t.ex ihåliga “ja herre gud” åt saker som inte verkar logiska för blotta ögat…
Jag antar att beteendevetenskap intresserar mig
Ah men lixom typ ba man håller ju med om typ allt såhär lr nåt ba.
Förresten; De har typ inga sevärdIGheter på Cypern”
ba så du typ vet lixom
Tjaaaaa