Jag yogar varje tisdag mellan 17 och 18.30. Det är verkligen jätteskön tid för avkoppling och luftombyte. För mig betyder det här veckobrytet att jag får en stund för mig själv, då jag kan slappna av på en lite för platt yogamatta till toner av konstig men för ändamålet väldigt passande musik. Det ger mig möjlighet att lämna plats för shiftbyte i en annars väldigt jäktad och självcentrerad karusellhjärna. Nya tankar tar form och gamla ebbar ut i takt till långa lugna andetag. Vi ligger under fluffiga plädar som värmer i den något dragiga lokalen som har spetsats med utplacerade värmeljus från Indiska.
Medan jag ligger och försöker koncentrera mig på precis ingenting vilket är olidligt svårt, upptäcker jag varje tisdag att det smyger in folk i lokalen. Folk som kommer försent. Jag har full förståelse för att det nog är svårt att hinna till 17.00 om man kanske slutar sitt dagliga arbete en halvtimme tidigare och får stressa som en galning för att hinna koppla av i grupp. Och det gör mig faktiskt ingenting att dessa personer smyger in i efterhand.
Det som stör mig är detta eviga prasslande i handväskor. Jo jag vet att ljudet kommer ifrån handväskor eftersom jag till slut kände mig tvungen att se varifrån prasslandet kom. Och jag noterade även att de som prasslade mest var kvinnor i övre 50-årsåldern. De måste absolut suga på en vicks blå (givetvis i påse - de tycks inte ha märkt att vicks numera går att köpa i praktisk ask) eller vika ihop några superviktiga kvitton preciiiiis när de har kommit in i lokalen (eller är det prasselpappret från den hastigt uppätna korven på vägen?) Och för att spä på det hela lite extra så bara måste de viska några inställsamma ord till handledaren om hur stressigt det var att hinna hit men hur vackert och färgglatt det är med hösten som har kommit fast det var ju lite kallt i morse förstås.
… andas iiiiin … andas uuuuut … slappna aaaaav …
Tänk så många okänsliga själar det finns där ute!
JAG skulle aldrig göra så Vanja…Fast jag är 55+!
Förstår du nu varför jag gör den hemma?
Har precis slutfört min yoga för idag,
utan störande typer!
Det är skönt med en egen kupé!
Kram
Hahahahah…., jag får kramp i magen…åt din så himla roliga illustration. Du är så sköööön..(ja, inte på det sättet Vanja….hm!)
Jag skulle vilja skriva ut ett par illustrationer och ha i min kalender, så jag kan skratta lite då och då på mina tunga ekonomi föreläsningar.
Been there…
Kanske du ska ta ett snack med instruktören!
/L
Men det är ju helt otroligt vad folk är lustiga. Varför inte bara smyga in och vara tyst och börja med yogan. Suck! Själv var jag på gympa i går, och där kom ALLA i god tid och stod färdiga utanför och väntade tills vi skulle börja. Inte en endaste eftersläntrare. Almanacka förresten, det var en bra idé. Typ ala Stenmarck, sätt igång och samla ihop 12 bra bilder, kommer att bli årets julklapp.
Kram kram
Det kanske är din finurliga yogaledare som hyrt in några prasseldamer som extra utmaning för er! Ja, så måste det vara.
Ilona - men du tillhör den kategorin som inte prasslar (det finns faktiskt sånna också)
Lina - Ja vilken bra idé! Jag kanske t.o.m ska tacka henne som tillåter detta otyg eftersom det tydligen gav mig sån himla inspiration!!
Syster yster - Jaaaa vilken bra idé!! Jag kanske t.o.m ska ha små slogans med. Tänk dig en sån kalender. Med mina bilder och slogans. (Varför behöver man aldrig skicka in en slogan för att vinna flingpakettävlingar längre förresten?) Och kommer du ihåg när du öppnade sopnedkastet i trappen och jag kom springandes direkt efter dig och slog skallen i sopnedkastlocket - den bilden skulle kunna vara med!
Malin - Varför är inte jag så där smart och kommer på hur det ligger till??
Hej Vanja,
Är vän med Fia och har genom henne hittat till din underbara blogg med finurliga, lustiga, mitt-i-prick-illustrationer! Tack för några riktigt goda skratt!
Jag var bara tvungen att kommentera den här! Jag har inte upplevt prasseldamerna, men dock en kvinna som prompt skulle ligga på yogamattan bredvid min av någon anledning. Allt hade varit väl om det inte var för att kvinnan inte kan andas som vanliga människor. När hon andades in så lät det som hon var skitnervös, så inandningen liksom hackade och likadant var det när hon andades ut. Så allt jag kunde koncentrera mig på där jag låg var hennes andning och inte min egen! Och tro mig, jag flyttade runt för att komma så långt från henne som möjligt, men även om jag någon gång lyckades komma några yogamattor bort så var allt jag hörde, hennes hackande, irriterande djupa andetag.
Inte lika lätt att prata med yogin då inte… hm…
I love the them on the blog. Is it available for download anywhere? Thanks!