Ibland får jag äran att illustrera folks vardag, vilket kan göra mig sugen på att testa lite andra sätt att rita. Såhär t.ex:

Och här hamnade bilden!
Ibland får jag äran att illustrera folks vardag, vilket kan göra mig sugen på att testa lite andra sätt att rita. Såhär t.ex:

Och här hamnade bilden!
Sandra tycker att jag ska vara med i en bloggstafett där man kan vinna en massa pengar i slutänden. Det hela känns inte allt för komplicerat och jag är gärna med.
Så. Vad skulle jag göra om jag vann 100.000 kr i månaden i 25 år?
Först tror jag att jag skulle titta lite på pengarna. Lägga upp dom på hög och se hur högt det blir. Hundratusen spänn en gång i månaden i tjyfem år blir nog rätt så högt.
Sen skulle jag nog bjuda in några grannar, kanske fler än jag egentligen känner. Och så kunde vi titta på stapeln allihop (för en sån pengastapel ser man ju inte varje dag menar jag. Och om jag nu skulle råka ha en sån stapel hemma så vill jag ju givetvis dela med mig av den). Sen skulle alla få ta med sig några sedlar hem.
Det som blev över skulle jag använda till att täta min madrass med, så att jag kan norpa lite fyllning då och då när det behövs. Då skulle jag kunna ägna mig helhjärtat åt det jag tycker är roligast i livet - att rita fula gubbar.

Sen.
Sen skulle jag faktiskt vilja åka till Flen. Där har jag nämligen aldrig varit.
Jag skickar vidare den här möjligheten till Ilona så att hon inte ska behöva kämpa mer för att få ett jobb och som nyss åt upp sista paketet nudlar!
Uppdatering!
Ilona passade denna gång, så jag vill ge en lott till denna där istället. May the Force be with us!
Uppdatering 2!
Jag fick min lott idag. Klappade lite försiktigt på den, höll upp den emot ljuset för att kanske kanske se… innan jag slutligen skrapade tills armen domnade bort. Tyvärr ingen vinst denna gång men jag hoppas att någon annan bloggare vinner!
Såhär ser jag ut när jag njuter av en klunk Guinness.

Idag fick jag kontakt med en gammal kompis via fenomenet Facebook. Han berättade att han pausar med en kaffe latte och en kanelbulle varje dag klockan 13.
Då slog det mig att ja, så vill jag också göra. Å vad trevligt det ska bli.


Man kan spara lite morgontid genom att ladda kaffebryggaren i köket innan man går och lägger sig. Det gjorde jag här om kvällen innan jag kröp ner och släckte lampan. Då hör jag plötsligt hur kaffet blir klart där ute i mörkret.
Vad trött jag blir på att kroppen minns hur den brukar göra.