Vanja Schelin Blogg

Idag fikade jag  med en kär gammal vän i fem timmar så vi hann prata om en hel del, bl.a varför händelserna i vardagen kan bli så himla roliga (kanske roligare än de i själva verket är). Jag blev påmind om en iakttagelse som jag faktiskt fortfarande inte blir riktigt klok på. Händelsen blev till ett inlägg på min dåvarande blogg som jag kände mig tvungen att leta fram igen. Var det såhär det gick till, eller var allt bara min egen sanning? Hade jag hittat på alltihop?

“… jag skulle vilja berätta om en annorlunda händelse här om dagen. Jag skulle precis gå hemifrån och stod och låste dörren när hissen susade förbi. Vilket inte alls är ovanligt i ett hus med hiss. Det var bara en sak - i det lilla fönstret (som alltid är avlångt och fyrkantigt på en hiss, varför är det så? Hur kommer det sig att hissfönster aldrig är runda?) syntes undersidan av en skosula.

Låt mig få illustrera händelsen:

Allt gick väldigt fort, det hela var över på några sekunder eftersom hissen bara passerade min våning. Men under dessa sekunder (och även nu) bildades en möjlig sanning i mitt huvud kring denna mystiska sko. För hur står en person som åker hiss på det viset?

Låt mig få illustrera vad jag tror:

Eller?”

Precis när jag trodde att 80-talets glasögonmode var glömt och begravet dyker det upp överallt, på allas näsor, helt ogenerat!

Jag lider av hårtristess och är sällan nöjd med min frisyr. När jag gick i sjätte klass såg mitt hår ut som svinto. Ju äldre jag blev desto rakare blev håret och under flera år hade jag en näst intill rakhårig period. Då låg allt platt platt platt. Sen blev det plötsligt krulligt igen, vilket var kul ett tag. Lite nytt liksom. Fast luggen stod rakt ut så den fick jag spara ut så den svallade med resten (så som jag såg det framför mig). Nu har håret börjat återgå till sitt ursprungliga svintotillstånd igen och jag vet inte riktigt om jag hänger med i svängarna.

När man befinner sig i ett sånt här trauma dras blickarna ofta till folk med ett till synes liknande problem. Hur gör andra personer med konstigt hår och vad har de för frisyrer? Och plötsligt blir vissa annonskampanjer mer intressanta än andra. Annonser om snygga hårfärger eller vitamintillskott som kommer att ge håret en kick så att det hörs ända till Mariannelund får lite extra uppmärksamhet.
Eller så kan blicken fastna på en annons från International Hairstudio. Det verkar spännande och jag känner genast att jag gärna skulle vilja ha några miljoner fler hårstrån att slänga med. Eller äh.

Fast är det inte lite märkligt att mannen i exemplet nedan inte bara är naken på efter-bilden utan även ger oss fingret?

Jag bläddrar vidare till vädret. Det ska tydligen regna imorrn också.

Här om dagen såg jag honom igen:

och jag undrar i mitt stilla sinne varför jag inte kan vara sådär påhittig med min frisyr?

Sedan en tid tillbaka har jag funderat på vilka häften som kan tänkas vara mest åtråvärda, näst efter Samlagshäftet då förstås. Här är mina egna förslag,

1. Vad 17 ska vi göra-häftet.
För dagar då hela livet känns som en testbild, regnet öser ner och alla praktiska regnställ ligger i tvätten.

2. Saker vi gjorde förr-häftet. (par)
Visst gjorde man roligare grejer precis i början av förhållandet? Varför slutade vi t.ex baka helt crazy en vardag kl 03.40? Här kommer en hel drös med upplivande förslag på spännande aktivieter.

3. Saker jag gjorde förr-häftet. (singel)
Demonstrationståg, festivaler och dörrknackning. Vad hände med dessa trevliga aktiviteter? Välj och vraka mellan nostalgitripparna.

4. Vad ska vi göra med grannen -häftet.
Nog är det väl så att grannen tvärs över ser lite stel och grå ut? Undra vad som skulle hända ifall du… (mer eller mindre läskiga alternativ)

5. Tråkiga häftet.
Ett häfte fullt av astråkiga grejer som du gärna vill att andra ska göra åt dig (lite som frikort kan man säga).

Men nu skulle jag behöva lite hjälp från dig! Vilket eller vilka häften saknar du i din presentbutik?

Sandra har klagat jääääättelänge nu på att hon ångrar sin nya frisyr. Men allvarligt. Varför är det så viktigt hur håret ser ut? Det är väl ändå insidan som räknas? Väl?

Varför är det så många som skaffar sig hotmail-adresser? Är det inte bättre med en vanlig neutral adress?

Jag menar, så behöver man inte få så många läskiga hot-mail.